Artros

Artros

Artros är den vanligaste formen av reumatisk ledsjukdom i Sverige. Artros innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ledbrosket som leder till bristande funktion i leden.

Risken att utveckla sjukdomen ökar med stigande ålder. En artrosangripen led är stel och patienten besväras av smärta. Idag finns ingen behandling som stoppar sjukdomsförloppet. Fysisk aktivitet har däremot en mycket positiv påverkan.

Vem drabbas?

Totalt har ungefär 7–800 000 personer i Sverige artros. Man räknar med att 5 % av befolkningen mellan 35 och 54 år har artrosförändringar enligt röntgen. Sjukdomen blir vanligare med stigande ålder även om den också förekommer i yngre åldrar. Män och kvinnor drabbas i lika hög utsträckning.

Vissa yrken med långvarig, upprepad eller tung belastning på framför allt höft- och knäleder medför ökad risk för artros. Övervikt, fysisk inaktivitet och elitidrott är andra riskfaktorer. Normal idrottsutövning utgör inte någon risk för artros utan är bra för lederna. Idrottsskador däremot, såsom menisk- och korsbandskador i knäna, ökar risken för artrosutveckling. Det finns även en ärftlighet för sjukdomen.

Symtom

Symtomen kommer ofta smygande. Ofta börjar artrosen i en led, men den kan också starta på flera ställen samtidigt. Artros medför stelhet i den sjuka leden, minskad rörlighet och smärta.

Smärtan uppträder först vid rörelse och belastning men när sjukdomen försämras uppkommer smärtan även i vila, särskilt vid höftledsartros. Leden kan också bli inflammerad vilket yttrar sig som svullnad och värmeökning. Inflammationen är oftast lindrig och övergående. Ibland känns artrosen som en instabilitet eller muskelsvaghet.

Ibland förekommer akut smärta och svullnad, särskilt i stora leder. Det kan då vara fråga om någon form av kristallartrit som kan behandlas med antiinflammatoriska och/eller kortisoninjektioner.

Fingrar

Fingerledsartros är den vanligaste artrosformen. När fingrarnas ytterleder påverkas blir de knotiga, stela och ömma. Detta kallas Heberdens knutor.

När förändringar uppkommer i fingrarnas mellanleder kallas det Bouchards knutor. Lättare felställningar kan uppstå. Tidvis kan fingrarna vara inflammerade med värmeökning, ömhet och rodnad.

Stortå

Vid artros i stortåns grundled kan tån stelna. Det kan göra det svårt att gå och att hitta skor som passar.

Käkleden

Den viktigaste orsaken till artros i käkleden är tandgnissling eller tandpressning. Artrosen ger smärta i käken, stelhet i käkmusklerna och det kan bli svårt gapa. Det är vanligt att det hörs ett knastrande eller skrapande ljud från käkleden när den används.

Axel

Axelartros sitter nästan alltid i leden mellan nyckelbenet och skulderbladsutskottet. Smärtan uppkommer när armen lyfts eller i skuldran då man ligger på sidan.

Knäled

Artros i knäleden börjar oftast med smärta och stelhet. Detta kommer ofta periodvis och efter belastning av leden. Smärta kan upplevas både från knäets fram- eller baksida och ibland runt om.

Höftled

Höftartros ger inskränkt rörlighet och smärta. Detta kan förekomma både vid belastning och vila. Smärtan kan kännas på olika sätt. Vanligen sitter den i ljumsken men smärta kan även kännas utåt höften. Typiskt är att det är svårt att sitta med korsade ben och ta på sig strumpor och skor.

Rygg

Spondylartros eller spondylos, som artros i ryggradens leder kallas, är mycket vanligt hos äldre personer. Nästan alla har spondylartrosförändringar på röntgen, men i de flesta fall ger förändringarna inga symtom.

Behandling

Dom som drabbas av artros erbjudas en grundbehandling som består av information, fysisk aktivitet och vid behov viktreduktion. Senaste forskningen har visat att vid lätt till måttlig artros är effekten av träning, information och viktreduktion lika god som effekten av läkemedel.

Det finns idag ingen behandling som kan stoppa artrosutvecklingen. Behandlingen inriktas istället på att lindra smärtan och förbättra muskelfunktionen. Allra viktigast är fysisk aktivitet.

Tekniska hjälpmedel kan underlätta vardagen och läkemedel kan minska smärta och inflammation. I första hand används paracetamol, men även antiinflammatoriska läkemedel kan ha god effekt. För en del kan smärtlindring vara nödvändig för att kunna träna. Smärtan efter fysisk aktivitet är i sig inte farlig och gör inte sjukdomen värre, bara den är acceptabel och går tillbaks till ursprungsnivån efter 24 timmar.

Andra alternativ för smärtlindring är transkutan elektrisk nervstimulering (så kallad TENS) ultraljud, värme/kyla, mobilisering av kringliggande leder och olika former av ortopedtekniska hjälpmedel (exempelvis inlägg i skorna eller ortopediska bandage, ortoser).

Lokala injektioner med kortison används ibland vid svårare besvär.

För ca 10 % med svår artros kan operation bli aktuellt. Det vanligaste är att den drabbade leden (oftast knä- eller höftled) ersätts med en ledprotes.

Vad kan du göra själv?

Det finns mycket att göra själv för att minska lidandet vid artros. Genom att bli av med eventuell övervikt och genom att själv regelbundet träna muskulaturen kan goda resultat nås. Egenträning har visat sig viktig vid framför allt knä- och höftartros. Några av de positiva effekterna av fysisk träning är att smärtan minskar, musklerna blir rörligare och starkare, risken för övervikt minskar, och inte minst ett ökat psykiskt välbefinnande. Det är viktigt att hitta en passande motionsform.